Att hamna i klistret

Med tanke på Svinis och annat ofräsch och smittsamt är jag inte ett sånt stort fan av att ta i dörrhandtag. Ibland är det dessvärre dödvändigt, eller det underlättar i alla fall betydligt. Dagens hälsande på handdag gav mig en otrevlig överraskning. Jag blev ett offer för ett klassiskt busstreck! Någon hade smetat klister på dörrhandtaget, och jag hade nu hela handen full. Det var naturligtvis inget av den vattenlösliga sorten, vilket gjorde tvål och vatten verkningslöst. Då mitt arbete med uppsatsen stördes en del av att papprena fastnade i handen fick jag gå till vaktmästaren och be om omiljövänliga kemikalier. Vissa rester finns dock fortfarande kvar, men jag kan röra mig fritt igen.