Skarvsladdar

Innan vi landade på Västgötagatan efter dagens utflykt fick jag ett stycke konstnadsfri terapi av min far. För hans del blev det mer en stund i leklandet. Av olika anledningar uppskattar jag inte sladdandet på Drevstagärdet lika mycket nu för tiden. Vi har aldrig kunnat genomföra det alls de senaste åren då jag skrikit som en stucken gris av panik så fort bilen ger minst tillstymmelse till att inte följa vägen. Men idag gick det bättre, mycket bättre. Fader var dock mer nöjd förr i tiden innan all elektronik kom in i bilen och motsatte sig allt sladdande. Trots att han kopplade ur det som kopplas ur kan, så kvarstod det faktum att handbromsen numera består av en knapp och inte en spak, vilket inte alls gav samma effekt och känsla. Men Jesus är lite botad och fader har fått leka av sig.