And you say you can't stand me when I'm quiet, and so I shot you in my silence.

Söndag 13.3.99

Nollning

Nollning, dag tre. Mot gardenpartyt!

Sorella

Vet ni vad jag har? Jag har världens bästa syster. Tveklöst.

Sinnesförvirring 1:1

Jag har vid upprepade tillfällen kommit på mig själv tänka: "Den slänger vi", när jag rensar ut saker. Vem jag nu ska bilda detta "vi" med när jag ensam rensar min garderob och ska slänga ett par skor är jag (vi?) inte helt på det klara med. Men det är så mycket enklare att ta beslut tillsammans, då känns det lite enklare om jag skulle komma på att jag inte skulle ha slängt just de skorna. Eller är detta första stadiet av sinnesförvirring?

God morgon

Imorse passerade jag en skylt om parkering förbjuden, det stod även "Fastighetsutfart". Utfarten var ganska liten, så jag förstår inte hur fastigheterna ska kunna ta sig igenom den lilla passagen.

Sagan om linserna

Det var en gång en 15-årig flicka som köpte ett nytt rengöringssystem till linserna. Kvinnan i affären uppmanade flickan att vara försiktig så att hon inte klämde linsen när hon stängde korgarna. Flickan lovade att tänka på det. Efter 8 år har flickan fortfarande aldrig klämt sönder någon lins, trots att linserna plockats ut i de flesta tillstånd. Optikern måste ha överdrivit. Dagen innan flickan ska lämna landet upptäcker hon att hon kvällen innan råkat klämma den vänstra linsen. Dålig tajming, speciellt då det var sista linsparet. Men nya linser var beställda, dock hos optikern i grannkommunen. Men flickans vänliga fader skulle göra en insats så det skulle lösa sig.

Problemet var bara att optikern inte fått hem linserna än, det är fel hos huvudleverantören. De hade fått hem de högra linserna, men det var den vänstra som var trasig. Det beställdes en singelpar som skulle snabbskickas för att hinna levereras innan flickans avresedatum. Dock fungerade inte det varpå linserna inte anlände i tid. Flickan lämnade denna delen av Sverige för att mellanlanda söderut. Optikern fick då skicka ett linspar med fel styrka till den andra staden söderut. Det var bättre än inga linser alls. Men flickan hade eftersändning från den staden så för att förhindra att linserna skulle åka tillbaka upp i landet fick linserna skickas till hennes vän. Linserna kom i tid och flickan klättrade i berg med fel styrka på linserna. Bergen var så stora så det upplevdes aldrig som ett problem. Nu är flickan återigen i Sverige, de stora bergen är borta och flickan känner sig som en gammal tant då hon i affären får göra en väldigt markant manuell zooming för att se vad som står på lapparna. Linser med rätt styrka är fortfarande inte i sikte. Huvudleverantörerna ska krångla lite till först. (Dumt att kontakta huvudleverantören, det är ju linser jag ska ha. Huvud har jag redan.)

Vind i håret

Jag och moder har spenderat en tid på vinden på jakt efter ett par specifika saker. Vi fann en hel del intressanta saker. Eftersom det är snedtak slog jag ständigt i huvudet, detta löstes enkelt med att sätta en korg på huvudet.

Min bebisoverall

Jag var kreativ som 17-åring. Mitt gamla bord gjort av fotografier med en glasskiva över. Mamma har nu mitt fulla samtycke att slänga det.

Min egengjorda käpphäst, förmodligen även stans fulaste.

Österrike

Innan vi beger oss upp i bergen

"Herregud, hur är det möjligt? Nu är vi på ett sånt här ställe, igen!"

Glaciärvandring

Via ferrata sista biten för att nå toppen

Vi nådde toppen. Dachstein 3004m

MTB

Lunchpaus

Innan vi cyklade in i grottorna sträckte vi ut oss över Bad Goisern.

Rafting

Apan och jag

Idag var det någon form av rehab. Efter 13 timmars sömn åkte jag till Lilla Apans stuga och badade tunna och grillade, fint.

Mot toppen

Ingen vidare aktivitet här, och det lär inte bli bättre närmsta veckan. Aktivitet ska det bli, men inte här. Om ett par timmar går bussen mot Österrike. På måndag morgon börjar vi vår vandring upp mot toppen. Stannar över natten i Simonehütte och tar oss sedan upp till toppen via ferrata klättring på tisdagen, på vägen ned vandrar vi över glaciären. På onsdagen blir det rafting och på torsdagen mountainbike hela dagen. Sen blir det Sverige igen. Här blir det alltså ingen aktivitet, men om det går blir det kanske ett och annat twitter. Det hittar ni här.

Att skynda på naturen

Jag skulle äta en nektarin. Men det lät som att jag åt äpple, den var alltså långtifrån mogen. Men nektarin skulle jag äta, så jag testade att micra den. Efter 30 sekunder på 160w hände ingenting. Jag ökade både watt och tid. Efter en stund hör jag hur mamma skriker i köket. Stackarn höll på att få hjärtsnörp när det small som ett pistolskott i micron. Jag rekommenderar inte denna metod, visserligen knakade det inte lika mycket näm jag tuggade efter microturen, och delad var det dessutom, men inte speciellt välsmaknade.

Helan och halvan

Så här ser han ut, Godis. Idag var det hans sista dag innan semestern, så jag släppte tyglarna aningen och lät honom få domdera lite som ni ser på bilden. Jag kommer onekligen att sakna honom till veckan. Jag vill gärna tro att han kommer sakna mig med, han blev hur som helst väldigt lycklig när jag kunde hänga med i replikerna från Repmånad som han började spotta ur sig. Dagens visa var "sjumilakliv", igår var det "vilse i pannkakan". Denna vecka har han även slängt in en hel del repliker från Astrid Lindgren-filmer, och ja, jag faller som en fura. Han är väldigt mångsidig, igår pratade vi om den klänning som jag letar efter inför mitt kusinbröllop. Godis förespråkade helt klart långklänning. Jag vet inte om jag är mogen för det, vi får se.

Shrek?

Olof

Tänkte gratulera min kära far på namnsdagen. Visserligen bara andranamn, men ändå.

Fuktigt i luften

Idag har det regnat eller ösregnat, ibland duggat. Men vi slipper vattna. Det gäller att se det positiva i det lilla. Precis som psykpatienten ute på Marieberg sa: "Än har jag inte nått höjdpunkten av min sinnessjukdom"

Long time no see

Igår var det återigen dags för en reunion, denna gången med gangsterna från högstadiet. Tacos, vin och glass toppat med film med oss själva i huvudrollen blev en fantastisk kväll.

2002

Åren har satt sina spår
2010

Tjuvar och banditer

I morse upptäckte vi att det varit inbrott på jobbet. Vandaler hade varit elaka mot den lilla traktorn. Men inbrotten ledde inte till något utbrott. Tur. Förra veckan läste jag brottstatistiken för Värmland. Kristinehamn toppade samtliga listor, misshandel-, stöld-, skadegörelse- och förmögenhetsbrott. Detta var alltså antal brott per år. Vi gick även om Karlstad som har cirka fyra gånger så många invånare som hålan.

Till skogs

Jag sjunger i skogen, umgås med familjen och blir lockig av regnet. Over and out.

Hej hej

När jag var ute och gick den sträckan i skogen som jag oftast går mötte jag den kutryggiga gubbe som jag oftast möter. Förra sommaren hälsade vi alltid på varandra, ibland även småpratade. När jag mötte honom i år upplevde jag honom ännu mer kutryggad. Skalpen om först och han har nästan 90 graders vinkel. Jag försökte möta hans blick och hälsa så trevligt som vi gjorde förr. Men som ni förstår var det inte helt enkelt att möta hans blick. Han såg mig inte, vi hälsade aldrig. Men eftersom vi går åt motsatt håll han jag möta honom en gång till. Denna gången i en backe. Jag tänkte att nu kanske han ser mig, eftersom han kommer uppifrån och får en annan vinkel. Och mycket riktigt, vi hälsade glatt i sedvanlig ordning.

Min plats bland tistlar

Jag har lyssnat på "En plats i solen" oavbrutet idag. Det var knappast regnet som inspirerade mig. Jag kom av någon anledning att tänka på en incident under en va mina praktiker. Killen som det handlar om ansågs förmodligen vara en av de coola killarna. Den minst sagt pubertala blivande mannen kommer in i klassrummet under lite tumult.

Han: Åhhhhhh, vet du jag har snö i byxorna!
Jag: Haha, jaså, så det kan gå!
Han: Jaaa, och jag vet inte alls hur det gick till, men gick gjorde det i alla fall.

Ibland måste man bita sig i tungan.

Gräsänkling

Idag har Lasse sjungit för mig hela dagen. Jag börjar få lite ont i öronen av plupparna, tur att Godis kommer på måndag. Man skulle kunna tro att jag saknar honom, faktiskt. Ytterliggare en nackdel med att vara utan Godis är att jag tvingas bära alla nycklar själv. Detta resulterar i att jag går upp ett par kilo varje dag jag jobbar, det är i och för sig väldigt tillfälligt. Idag har jag klippt gräs, rampen som designades till mig förra året är funnen och vi älskar varandra.

Att ta saken i egna händer.

Den här veckan är Godis borta, min kompanjon alltså. Det innebär att det är jag som är bossen över mig själv. Visserligen brukar jag få bestämma över Godis med. Han brukar dessutom alltid sjunga för mig. Oftast blir det en blandning av det mesta, även egna varianter. Men han har alltid en mer återkommande låt varje dag, vi kallar det dagens visa. Så hans semester blir väldigt påtaglig med denna tystnad. Därför har Kent sjungit för mig hela dagen, gruppen alltså, inte min chef.

Sommaren med Göran

Idag har jag och Emma gett Björneborg en ansiktslyftning. Det är minst sagt frustrerande att bara få rensa halva grusgången eftersom andra halvan inte är vår. Töntigt, och fult. När vi rensat allt vi ska började vi köra mot tippen, fönstret på bilen är öppet och precis när vi svänger förbi ett hus ser vi hur något ramlar ned från taket, och vi hör hur det smäller till. Vi stannar och ser två små parvlar ligga på marken. Den ena dog direkt. Han såg åtminstone inte så pigg ut. Efter noggranna undersökningar konstaterade jag och den kommande veterinären Emma att det bara fanns en utväg. Rensjärn mot strupen och våra gemensamma krafter. Tufft jobb - men någon måste göra det.



Vila i frid, vänner.

Lilla Anna och långa farbrorn

Lundquist ska inte få all ära. Det är en apa inblandad också.

Det blå tältet, söndag morgon, Arvikafestivalen.

Jag: - Vad är en riktig man?
Lundquist: - En riktig man tar hand om sin flickvän.
Apan: - Så en bög kan inte vara en riktig man?
Lundquist: - Okej, en riktig man tar hand om den han älskar.

Bättre än så blir det inte. Det behövs inte heller.

Lilla Anna och långa farbrorn

Lundquist 2010

"En riktig man tar hand om den han älskar"

2010

Nu åker vi till Arvikafestivalen!

Dagens komplimang...

"...dina Sune-kunskaper gör att jag faktiskt gillar dig lite mer"

Dagens insats

Kompanjon fick mersmak för att åka i skopa. Nu är det vårt koncept oavsett häckens höjd. Vi är sjukt effektiva. När häcken är klippt leker jag Ghost Busters med lövblåsen.

Under och över

Det är HSB som ser till att under sker.

Dagens spänningsmoment bestod av att köra kollega i traktorskopan medan han klippte de höga häckarna. Så förvånad han hade blivit om jag vinklat skopan åt fel håll... Jag körde traktorn som hade både AC och radio, han stod i skopan och svettades. Behöver jag säga att jag gillar arbetsfördelningen?

Som på räls

Jag och Emma spenderade lunchrasten solandes på rälsen som går några meter från vårt lunchrum. Samma säls som jag förra året låg på i godan ro i tron om att det aldrig kom tåg. Men ett par gånger i veckan tuffar något skrotigt tåg förbi på väg till eller från hamnen.

Fredagens utflykt

I fredags tog vi oss ned i källaren till de nedlagda psyklokalerna ute på Marieberg. På en lista stod vissa skäl till att människor blev klassade som psykfall. Bland annat: onani, fåneri och epilepsi. De underjordiska gångarna sträckte sig under hela området, vilket var något förvirrande för oss när vi tog oss upp upp ett helt annat hus lång bort.