Att ta saken i egna händer.

Den här veckan är Godis borta, min kompanjon alltså. Det innebär att det är jag som är bossen över mig själv. Visserligen brukar jag få bestämma över Godis med. Han brukar dessutom alltid sjunga för mig. Oftast blir det en blandning av det mesta, även egna varianter. Men han har alltid en mer återkommande låt varje dag, vi kallar det dagens visa. Så hans semester blir väldigt påtaglig med denna tystnad. Därför har Kent sjungit för mig hela dagen, gruppen alltså, inte min chef.