En stärkande tår

Jag har precis haft en lektion där vi ställde två karlar i bar överkropp utomhus med en varsin termometer mellan fingertopparna. När temperaturen sjunkit till omkring 9 grader skulle de få dricka 10 cl sprit. Taken var att de skulle bli några grader varmare, men dessa män dricker ju inte enbart på lektionstid om man säger så. Därmed behövdes det några fler styrketårar, viket gav resultat!

På tal om det här med tårar. Jag såg Titanic här om kvällen och kom då att tänka på när jag såg den första gången. Jag var väl ca 11 år och väldigt otjejig. Jag var troligtvis den enda tjej i hela Kristinehamn som inte tycket att Dicapri såg bra ut. Jag visste också att man borde gråta i slutet på filmen, och när den scenen där det förväntades kom minns jag att jag tänkte något i stil med: "Marie, det här är sorgligt, och du borde gråta". Jag lyckades inte klämma fram någon tår den gången. Men nu för tiden kommer jag på mig själv av att snyfta till "Bröllopsform" (det programmet som är identiskt från avsnitt till avsnitt). Som att det inte vore nog blir jag tårögd när jag ser en reklamskylt utamför Maxi från KLT där det står "Hade inte bussen väntat hade jag missat anställningsintervjun". Skärpning Eriksson!

Flyktingförläggning

Synthen har flytt grannlandet och är nu här i granlandet. Han hälsar förresten. Den norska havregrynsgröten och och brist på mitt tjat har fört honom hit. När den lilla sparven är här blir jag så gott som alltid berövad på mitt internet. Att skaffa trådlöst internet skulle ju förenkla, men det känns inte så nödvändigt ändå, eftersom jag inte har en bärbar dator. Eller visst den går ju att bära, men för att detta ska ske smidigt krävs nog några fler timmar på gymmet. Och att ha den på magen och ligga i sängen (som jag hört att man kan göra med såna där häftiga laptops) känner jag heller inte riktigt är aktuellet i min och min dators relation. Tänkte passa på att uppmärksamma det här med snigelpost, det är ju för festligt! Nu är den lilla sparven upprörd över att de renoverar koncentrationslägren. Det kan vara så att han (faktiskt) har en poäng där. Tänkte avsluta med ett citat från Otto. "Nu ska jag göra som förhuden, dra mig tillbaka."

Get misstänkt för väpnat rån

Nej, jag mumlar inte i nattmössan. Kolla själv

!

Jag lade just märke till att jag missbrukar utropstecken!

Hygglo!

Vart har det ordet tagit vägen? Jaja. Kom att tänka på det där med att vara hygglig. Igår var jag ute på en liten promenix. Jag gick förbi en garageuppfart där en cykel stod parkerad. Men baklampan lyste fortfarande. Vanligtvis brukar jag släcka när jag ser sånt här. Men nu stod den ju faktiskt på en gård, så det kändes som ett litet intrång. Sen kanske de hade för avsikt att ladda ur sitt batteri, vad vet jag? De gånger jag släcker lamporna känner jag mig väldigt hygglig. Frågan är om jag släcker just för att jag känna mig så hygglig, eller om jag släcker för att vara hygglig. För hoppningsvis det senare, eller en kombination. Kan man göra något som inte gynnar en själv över huvud taget? Jag kan inte komma på något.

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Nu har jag spenderat över två timmar på att lägga in musik i Winamp och att göra en playlist. När jag sen skulle ta en paus kollade jag playlisten, och där fanns det 2400 låtar, vilket jag verkligen inte lagt dit! Så vart är min playlist? Tappatde lusten helt. Så jag kollade runt lite på datorn, hittade en mapp med massa roliga filmklipp. Laddar upp klippet "Pluggisar" där det inte heller blev riktigt som vi tänkt. Medverkande är T1 och T2. 2003

Lotten II

Det här gången är det inte Lotten, utan mer lotter. Jag var nyss och löste in en vinstlott. Jag känner mig alltid så snål när jag svarar "pengar" på frågan om jag vill ha en ny lott eller pengar. Men en ny lott är sannolikheten att jag förlorar pengarna överhängande stor. Om jag då istället tar pengarna har jag en betald cider på puben. Jag ska fortsätta ta pengarna.

Lotten + Slumpen = Sant

Igår var det kursintroduktion, då skulle vi bland annat få reda på våra studiegrupper. Denna gången var det tydligen lotten som skulle avgöra. Jag skulle verkligen vilja ta ett snack med denna "Lotten" hon och någon som heter "Slumpen" har stundvis allt för mycket inflytande. Slumpen och Lotten är troligtvis gifta, och deras barn heter ödet...

Jag är knäckt!

Jag känner mig mörbultad. Kan nog ligga en del i det också. Var hos kiropraktorn idag, han möblerade om lite bland mina ben och kotor. Det låter inte alltför trevligt, men det är väldigt befriande! Med tanke på att andra revbenet hoppar upp och låser sig så är jag inte alltid så rörlig, och det är inte bekvämt. Nu är jag rörlig, men öm! Om jag bara kan tänka på min hållning nu så kanske jag kan hålla det så här, men hur lätt är det att ändra ett invant mönster? Det tar sin tid, nu sover jag ju enbart på rygg i alla fall. Fick CSN idag, det innebär ett obligatoriskt besök på Gina. Kom ganska lindrigt undan, det var ju REA!

Jag kan flyga, men jag är jävligt rädd!

Då var det dags igen. Jag har störtat närmare fem gånger det senaste halvåret, senast här om natten. Till råga på allt hör jag om flygplanet som störtade i Hudsonfloden direkt när jag vaknade. Det var väldigt förvirrade. Jag störtar alltid när jag flyger, men överlever alltid. Men det beror nog mest på att jag inte tror att man kan drömma att man dör, man vaknar alltid i samband med dödsögonblicken i så fall. Hur som helst, jag borde verkligen ta tag i detta. Gå en kurs eller något, för såhär kan jag ju inte hålla på! Drömmarna har tilltagit den senaste veckan, detta kommer sig säkerligen av att jag och syster bokade en resa till Sardinien här om dagen. Och jag kan ju knappast hålla på att drömma såhär i ett halvår till. Jag kan flyga jag är inte rädd! (Vilken lögn!) Jag tror detta beror på mitt kontrollbehov, och jag är väldigt maktlös där uppe i det blå!

Godmorgon elefanten!

Jag och Synthen sköter all kontakt med varandra via nätet, praktiskt. Det blir endel "skypande" och ibland är det uppkopplat hela natten, jag somnar alltid och han glömmer bort det. Detta har resulterat i att jag vaknat av hans väckarklocka vid några tillfällen. För någon dag sedan gick jag upp, satt på radion och började med mina morgonsysslor. Att snyta mig ingår inte i mina morgonsysslor men det var nödvändigt denna morgon, så det fick bli så. Just när det var gjort skriver Synthen på MSN: "Godmorgon elefanten, vilken jävla snytning!" Jag förstod präsiss ingenting. Hur är det möjligt att han vet om detta? Tillslut kopplade hjärncellen: Skype! Jag skrattade säkert en kvart åt detta.

Känner att jag slutligen måste dela med mig av en norsk händelse. Synthen har skurit sig på en våffla! Är det inte festligt? Det blödde till och med. Haha.

Snop(p)et?

En kissnödig ung man skulle urinera. Han slängde ut snabeln och skred till verket. Dessvärre på en el-ledning. Paketet gick upp i rök, men nu har han odlat fram en ny på sin arm. (Vad vet jag?)

För er som inte redan visste:

Det är utsidan som räknas.

Givetvis, så är det. Varför skulle jag annars lagt ned tid på att förstå det här med bloggdesign. Jag har fortfarande inte lyckats, men jag har i alla fall gett upp. Det här blev ju jävligt roligt kände jag...

Det kunde varit värre!

Som bekant är det ju aldrig riktigt bra med mig. Det är ju alltid fel någonstans och som det ser ut i dagsläget är det även så framtidsprognosen lyder.

Igår gjorde jag de sista delarna för magistermärket i simning vilket var b.l.a. 1000 m klädsim och 1000 m ryggsim. När jag simmade ryggsim kände jag att mitt knä inte var helt nöjd med min aktivitet. Men simning ska ju vara skonsamt har man hört (givetvis inte mot mig). Hur som helst blev jag klar i simhallen och begav mig så småningom till ishallen för att öva inför morgondagens examination i skridskor.

I ishallen var det allmän åkning vilket innebar att det var massa små människor där (barn). Ett av momenten vi ska examineras i är att åka baklänges. När jag övade på det och hade fått upp ett bra glid kom jag på att det kan vara lämpligt att se sig om så att jag inte kör även någon liten stackare. Problemet är att jag tappar balansen när jag vrider på huvudet. Detta resulterade i att jag föll framåt och landade på hakan. Jag hade för mig att kroppen reflexmässigt skulle ta emot sig med händerna, men den informationen har uppenbarligen inte min kropp fått ta del av. Jag minns att jag någonstans på väg ned mot isen tänkte "men armarna då". Det hela gick ganska bra trots allt, det knakade till i käken (konstigt) och så slog jag naturligtvis i knät (ja samma knä!) Men det kunde ju varit värre! Tänderna sitter kvar, och det enda som syns är en litet sår på hakan. Det ser ut som att jag har ätit spaghetti och köttfärsås och fått ett ketchupstänk på hakan. Knät är lite blått också, och så har jag ont inuti knät också sen simningen. Och som allt annat så tror jag givetvis att jag kommer att ha ont hela livet. Men - det kunde varit värre. Tänk om jag inte hade några knän, fruktansvärt komplicerat!

Shock?

Tänkte chocka med två inlägg på en dag. Jag skulle också vilja bli lite Shockad! Laddar upp en bild för gamla minnens skull, särskilt tilldelad Maggan.

Amäh!

Den här rosa kan jag verkligen inte stå för känner jag. Och uppenbarligen får jag inte tummen ur och börjar skriva något vettigt heller. Fast räkna inte med att det någonsin kommer stå något vettigt här. Men det vore ju kul om jag kunde klämma ur något. Kanske.

Funderar igen

Det här med layout känns väldigt jobbigt. Just därför funderar jag på om jag ska ha en väldigt rosa blogg, därför att det verkligen inte är jag.