fredag 30 januari 2009

En stärkande tår

Jag har precis haft en lektion där vi ställde två karlar i bar överkropp utomhus med en varsin termometer mellan fingertopparna. När temperaturen sjunkit till omkring 9 grader skulle de få dricka 10 cl sprit. Taken var att de skulle bli några grader varmare, men dessa män dricker ju inte enbart på lektionstid om man säger så. Därmed behövdes det några fler styrketårar, viket gav resultat!

På tal om det här med tårar. Jag såg Titanic här om kvällen och kom då att tänka på när jag såg den första gången. Jag var väl ca 11 år och väldigt otjejig. Jag var troligtvis den enda tjej i hela Kristinehamn som inte tycket att Dicapri såg bra ut. Jag visste också att man borde gråta i slutet på filmen, och när den scenen där det förväntades kom minns jag att jag tänkte något i stil med: "Marie, det här är sorgligt, och du borde gråta". Jag lyckades inte klämma fram någon tår den gången. Men nu för tiden kommer jag på mig själv av att snyfta till "Bröllopsform" (det programmet som är identiskt från avsnitt till avsnitt). Som att det inte vore nog blir jag tårögd när jag ser en reklamskylt utamför Maxi från KLT där det står "Hade inte bussen väntat hade jag missat anställningsintervjun". Skärpning Eriksson!

2 kommentarer:

  1. Kanske var vi två som inte grät till Titanic... Jag gråter fortfarande inte till filmer. Det mesta annat gråter jag till (till exempel när jag inser att jag inte klarar av att ta mig till jobbet på morgonen). Jag behöver en snyft-film. Något tips?

    SvaraRadera
  2. Ligger garanterat i släkten! För en veka sedan när jag såg "bonde söker fru" - bröllopet, då var det riktigt blött!

    //Linda

    SvaraRadera