.jpg)
Nu är jag åter på plats i Calmare stad. Leveransen hit var delvis påfrestande. Regionaltåget mellan Katrineholm och Linköping var mer än överfullt. De var tvungna att sätta in en extrabuss. Problemet var alla mähän som inte fattade att det var de som skulle vidare i Linköping som först och främst fick åka tåget. Därför stod vi som packade sillar.
Något annat som jag tidigare reflekterat över men började störa mig på intensivt under min resa ståendes mellan Katrineholm och Linköping är att föräldrar talar om sig själv i tredjeperson. "Kan du ge mamma den?" "Mamma kan inte bära dig nu för mamma ska fälla ut vagnen" Det är säkert superpedagogiskt men blir de inte trötta på sig själva? Eller pratar de så för att överyga sig själva om att de är förälder till barnet, eller kanske för att barnet aldrig någonsin ska glömma det..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha ha, ja det är verkligen så!Kanske har det med pedagogik att göra. När jag pratar om Lars med Agnes säger jag ju pappa och inte Lars. Lars säger ofta pappa och inte jag om sig själv (när han pratar med Agnes). Intressant tanke...
SvaraRaderaJag har en ny teori! Innan barnet kan prata är man väldigt mån om att det ska lära sig säga mamma och pappa. För att lära dem vem det är som är mamma eller pappa talar man om sig själv i tredjeperson hela tiden. Sen hänger det i ...
SvaraRaderaKram L