Ensamheten, då och då är du ensam. Allt har ett slut. Det enda du har att falla tillbaka på är ensamheten, och du måste älska den. För om du älskar den kan allt annat få vara precis hur bräckligt som helst.
Tack för mig, nu ska jag umgås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så sant så, poeten!
SvaraRadera