I ett mjölkglas

Att påstå att det snöar känns som en lätt underdrift. Jag känner mig som tomten som står i glaskulan som man kan skaka på så att det snöar. Jag älskade dessa små skakisar när jag var liten, förmodligen fortfarande, men det erkänner jag nog inte. Jag känner mig som tomten i min glaskula, för jag skakade, skakade och skakade. Och här snöar, snöar och snöar det!