Veckans predikan

I natt fick jag en idé om varför jag är så brutalt ointresserad av sport. Jag känner ju naturligtvis viss press att titta på OS med tanke på mitt förhoppningsvis blivande yrke. Men jag har aldrig roats av att titta på sport. Jag är däremot väldigt idrottsintresserad, alltså att utöva det själv. Kan det vara så att mitt ointresse av att titta på sport grundar sig i att jag anser att idrott ska utövas kravlöst. Det ska inte förknippas med prestationer och att ständigt jämföra sig med andra. Det är glädjen jag vill åt, idrottens egenvärde. Men jag förstår naturligtvis att de som medverkar i ex OS naturligtvis älskar det och finner glädje och gemenskap i det. Givetvis så förstår jag även att de som tittar på e.x. en hockeymatch känner en stark gemenskap, om de håller på samma lag.

Jag trodde att jag inte var minsta bakfull efter gårdagens pub, detta inlägg kan tyda på något annat.