Helgen har onekligen gått i sportens tecken. Jag kan nästan höra min lever sucka av lättnad. Gårdagskvällen spenderade jag och Ylva i mitt torn, regnet öste ned och vi liksom Kalmar kommun hade släckt alla lampor. Det var annorlunda, annorlunda är trevligt.
Dagens sportinslag bestod av ett träningspass med Niclas Wiberg, han ni vet, t i o k a m p a r e n. Efter måndagens fall är jag fortfarande brutalt öm i min ädla del, eller snarare där rygg möter rumpa. Detta gör att jag under vissa delar av träningspass rör mig som att jag vore minst 40 år äldre, det är lite pinsamt.
Nu är det vår, då faller regnet inte jag.
Dagens sportinslag bestod av ett träningspass med Niclas Wiberg, han ni vet, t i o k a m p a r e n. Efter måndagens fall är jag fortfarande brutalt öm i min ädla del, eller snarare där rygg möter rumpa. Detta gör att jag under vissa delar av träningspass rör mig som att jag vore minst 40 år äldre, det är lite pinsamt.
Nu är det vår, då faller regnet inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar