Snörvel

Jag tror inte att man kan vara mer förkyld än jag varit. Helt otroligt vilken upplevelse! Att vakna mitt i natten enbart för att dra sju supernysningar och somna om, det ni! Haha. Som tur är kom min syster på visit denna helg, så hon är även "sjuk"syster. Jag tror aldrig att man är så sexig som när man är genomförkyld, jag känner mig som ett rövhål. Linda tycker dock att jag mer liknar Skallepär när han ligger inför döden. Det känns väldigt bra att ha syster här nu när jag är sjuk för då är det alltid någon som ser hur synd det är om mig, och hur sjuk jag är. Jag är blir väldigt manlig när jag är sjuk. Jag kräver extremt myket sympati och medlidade. // Slembertil

Medlidande sökes, svaghet finnes!

Jag har brutalt tråkigt! Något är på besök i min hals, och det vägrar att ta sitt pick och pack och dra. Dessutom känns det som att glorian har blivit alldeles för liten, jag har ont i huvudet! Det är kanske det man kallar fantomsmärtor?

Alltid när jag öppnar ett packet med till exempel alvedon öppnar jag det från fel sida, alltså den sidan där informationen om läkemedlet ligger vikt över kartorna. Jag orkar aldrig ta ut lappen utan stänger istället igen och öppnar på andra sidan. Varför väljer jag alltid fel sida? Alternativt kan det vara så att jag endast lägger märke till vilken sida jag öppnar då det är fel sida, vilket gör att det känns som att det alltid är fel sida. Detta är lite samma fenomen som blir när man letar efter något, då folk är lagomt irriterade över att de hittade saken på det stället de valde att leta på sist. Klart att de hittar det där, för vem är så dum att den fortsätter leta när man funnit det?

Jag tror att hela det här inlägget kan tyda på viss förhöjning av kroppstemperatur.

Ett djuriskt bettende?

Killar eller män tycks tro att de är våldsamt sexiga och attraktiva när de slåss. Men män som slåss är lika sexigt som att släppa sig mitt under själva akten!

Att breda sig innan

En sak slog mig just, men inte så hårt att det gjorde ont. Jag har under den senaste veckan sovit med dubbla täcken och öppet fönster. Det är jätteskönt. Men jag kom idag på att det kanske är en undermedeveten förberedelse inför mitt kommande bivacksovande. Idag har vi dessutom haft en träff och provbyggt igloo och grävt bivack, snön från ishallen är allt annat än ultimat! Vi har även förbrett oss inför själva resan och gått igenom saker som är bra att tänka på. Många andra delatagare har erfarenheter från tidigare liknande strapatser, det har inte jag! Det jag refererar till är mina åtskilliga festivalbesök. Det är nog inte värt att säga det högt...

Då var det dags igen!

Inatt var jag återigen med om en flygkrasch, även denna gång stod jag på marken. Men planet störtade på mig, det var dessutom en Jumbo-Jet! Vad ska jag göra åt detta? Nödslakt?

Beslutsångest deluxe

Nu har jag suttit i tre timmar och 36 minuter och letat bland låtar, för att hitta den perfekta. 3h 36 min för fem låtar? Det kan vara så att jag har svår beslutsångest. Men nu har jag valt ut några, men det är långt ifrån klubbat och klart. Nästa steg är att välja övningar till dessa låtar, herre gud! (Gud? Straffar han mig? Vem? Gud? Fan heller!) Prövningar kommer här i livet, som Oskar säger. Paradisoskar alltså, Rasmus vän.

Snart ska till sekten igen, dagens predikant är det lite drag i. Han är en av de få som har riktigt med disciplin på oss, ingen ro och ingen vila! (Jag ska till Friskis för er som nu börjar tycka att det är mycket om gud och sekter i detta inlägg.)

Till tomten: Jag önskar mig ett jämt hårfäste i nacken. Mitt nuvarande är M-format, originellt men inte önskvärt.

Mataffärsproblematik

En sak stör mig (det finns nog fler, men nu tar vi en sak i taget). Jag vet inte om jag stör mig för att de gör så eller för att jag inte förstår varför de gör så. Hur som helst. Det många gör när de handlar är att plocka ned allt i kassar i affären, för att sedan packa upp det igen i kassan. Jag pratar inte om självscanningskunderna, för det är ju fullt förståligt varför de gör det. Men de som handlar på det gamla hederliga sättet, varför gör de det? Är de så vansinnigt dåliga på att uppskatta hur många kassar de behöver? Att bära i korg eller använda vagn tycker jag känns som ett smidigare alternativ.

Genomtänkt

Ja, det är mitt andra namn. Nej, det är det inte, speciellt inte senaste dygnet. Kan inte beskylla min hårfärg för det heller (vilket i sig visar hur klipsk man är) för jag har blivit mörkare än jag varit på länge. Man ska lära sig av sina misstag har jag hört. Det är extra effektivt om man även lär av andras misstag. Därför, mina vänner vill jag poängtera vikten av att skruva på locket på vattenflaskan. Om du inte gör det kan det resultera i att du sitter med locket i munnen och mer eller mindre kastar vattnet som är i flaska över dig istället för att dricka. Det i sin tur kan resultera i konstiga blickar från omgivningen, svenskar är ju så torra och tråkiga i såna här situationer (jag var däremot väldigt blöt!)

Idag spelade vi Volleyboll i skolan. Pedagoger som vi är, eller ska bli började vi givetvis med lite förövningar. En av dem gick ut på att två personer passar bollen till varandra över nätet. (Nej inte internet, så långt har vi inte kommit än.) Precis när man passat iväg bollen ska man snabbt som tusan fram till nätet och hälsa på någon (det är många par vid varje nät.) Jag och min blonda kompanjon hälsade på varandra. Effekten blev ungefär densamma som när musse och långben är ute och kör med husvagnen, fast alla sitter i husvagnen och äter lunch. Vem är det som kör egentligen? Det är väldigt svårt att fånga en boll och hålla den i luften om båda i paret hälsar på varandra, och jag är rädd för att det är jag som får ta på mig ansvaret för detta!

Apelsinväder

Helgen har bjudit på ett riktigt apelsinväder. Det har i sin tur inneburit att jag tagit mig ut och spatserat. Under en av turerna insåg jag att det alltid var jag som steg åt sidan vid möte. Kan förtydliga det hela med att säga att det var en promenadslinga som inte var skottad, endast upptrampad och därmed mycket smal. Om anledningen till att det alltid vad jag som fick kliva åt sidan berodde på att jag är så otroligt vänlig av mig och tar första steget, eller om människor generellt bara trampar på vet jag inte. Jag röstar för det första alternativet, helt klart! När jag ändå är i gång med att hylla mig själv kan jag nämna (så här i förbi-farten) att jag igår (på alla hjärtans dag, tragiskt) hade en extrem storstädning, alla råttor är defenitivt utrotade. Jag hittade en dessutom en snus i min blomkruka! I kväll är det Persbrant på tv, wihooo!

Jag är ingen fisk, jag är en bebis.

Idag har vi varit i simhallen med skolan igen. Man skulle kunna sammanfatta det hela som att jag inte direkt är född i vattnet (jag är född i Karlskoga). Hur som helst så var det fjärils-sim som stod på schemat. Tack och lov blir det inte examination i detta, det enda jag lyckades åstadkomma var någon juckliknande rörelse i vattnet. Vi skulle även försöka sätta ihop någon form av konstsim gruppvis. Av någon outgrundlig anledning var det jag som fick uppgiften att ge tecken under vattnet till de övriga i gruppen om när vi skulle gå upp. Detta var inte helt lyckat då jag har fullt schå med att vara på rätt ställe i sätt tid. Tanken var att gruppen skulle samlas sittandes på huk på botten. Jag lyckades inte ta mig ned. Jag flöt som ett barn, och där satt guppen på botten och väntade på att jag skulle ge klartecken. Måste tillägga att man är oerhört vacker i simglasögon...


Sen fick vi leka i äventyrsdelen en stund. Tjohooo Äventyrsbad! Vi hade rutschkanerace, väldigt tacksamt eftersom att åktiden visades när man kom ned. Jag förbättrade min tid från 19 till 10 sek, tjoho! Sammanfattningsvis kan jag betätta att under 19 sekundersåket stannade jag helt i tunneln. Under 10 sekundersåket hade jag lärt mig tricket att åka på skinkorna, det var inte alltför vackert, men hej vad det gick. Hej då!

Att vara eller inte vara... färdig?

Nu har jag kommit till den där punkten då arbetet är "klart". Jag vill att det ska vara klart. Jag skulle kunna skicka in det nu, men är rädd för att den där snilleblixten jag väntar på kommer att dyka upp i samma stund som jag klickar iväg uppsatsen. Såhär brukar jag jobba, men snilleblixten har aldrig dykt upp. Jag tror i alla fall att jag väntar, det är ju faktiskt 22 h kvar tills det är deadline. Det lät som att jag var ute i otroligt god tid nu, men låt dig inte luras. Jag går 9-16 imorgon så det finns inte direkt tid för skrivande då.

Jag hittade en gammal bild på den där berömda sidan, ansiktsboken. Det är en väldigt speciell bild, tagen på Trädgårn i Göteborg. Det är synd att säga att någon av oss är i sitt esse. För min egen del vet jag inte om jag gör något sorts headbang-försök eller om jag får dörren i bakhuvudet. Jag fick faktiskt dörren i huvudet en gång när jag stod där den kvällen, så det så!

Friskis, allas vår sekt.

Jag har under de senaste Friskispassen tittat mig omkring och undrar hur allt ser ut utifrån. Om folk från en helt annan kultur (eller planet) skulle se oss, och inte känna till träning och dess syfte. De skulle förmodligen inte tro att vi är kloka (är vi det?). 60-70 personer samlas för att hoppa i takt till musik, och i mitten står en ledare och shomar och skriker. Detta skulle kunna vara den nya sekten. Jag läste att var tionde Kalmarbo är Friskismedlem, så det är en stark sekt med många anhängare. Många medlemmar besöker "meckat" flera gånger i veckan, många för att bli av med helgens synder. Något komiskt i sammanhanget är att en av lederna faktiskt är präst.

Det här med att hoppa i takt till musiken är inte alltid så lätt, de mest banala stegen är ibland omöjliga att utföra. Detta brukar mest hända mot slutet, det finns ingen energi kvar åt hjärnan (ja Linda jag vet vad du tänker!). I dessa stunder känner jag mig som Lill-Erik i Bert. När alla är sparris, är han boll och tvärt om.

Jag har som alltid inget vettigt att skriva, har dessutom kommit på att ketchupkladd-fenomenet även gäller syltburkar. Speciellt de med blåbärssylt.

Heinz vs Felix

Jag tycker att det ser väldigt ofräscht ut när ketchupen har fastnat längs kanterna inuti flaskan. Detta sker främst när det är mindre än hälften av ketchupen kvar. Jag tycker att det ser stökigt ut på något vis. Men, varför inte då köpa en flaska som är heltäckande tycker ni... Jo, Felix skulle ju helt klart vara ett alternativ i detta läge, den flaskan är helt klart fräschare (egentligen inte, men man slipper ju se skiten). Men Heinz ketchup är bättre, och det är innehållet som räknas. Därför, mina vänner, är jag lite inne på att köpa en Felix-flaska och hälla över Heinz i den. Vi får se. Nu ska jag hygienuppdatera lägenheten igen, vilket troligtvis är helt onödigt med tanke på kvällens aktiviteter.

Krasch

Nu har det hänt igen. Jag störtade två flygplan inatt. Men jag ska inte vara bitter för det, den här gången var det lite variation från tidigare drömmar. Inatt stod jag på marken, och såg när flygplanen störtade, de kraschade rysligt nära mig. När plan ett kom var jag övertygad (är det när man är täckt av tyg?) om att det skulle krascha på mig, men det var hårfint, så jag fick bara flygande vrakdelar på mig. Lagom till att det kraschat kommer plan två, tyvärr vet jag inte riktigt hur det gick där, jag vaknade när jag och flygplanet i princip var nos mot nos. Classic!

Jag har funderat på en sak en tid. Hur många vardagskvällar är det på en vecka? Det finns ju fem vardagar, men jag är inte säker på att alla har en kväll. Imorgon kväll tycker jag att det är helg, (och fest)!

Måste!

Det finns två måsten här i livet, två saker som vi aldrig kommer undan hur vi än vrider och vänder på det hela. Det är inte de måstena som är mitt problem just nu (eller det ena är i och för sig ett ständigt problem för mig, men jag har vant mig.)

Jag borde nog bli lite mer aktiv här om jag ska kalla mig för bloggare, fast jag vill inte kalla mig för bloggare. Jag borde nog bli mer aktiv här i alla fall. Fast det är inte det som är mitt problem nu heller. Problemet är fokus, jag gör allt annat än det jag borde. Troligtvis kommer det att bli lite ändring på det i morgon. Då beger sig Syntharen (Synth-haren) ut på ny tattar-resa. Det kommer onekligen att bli lite tomt. Det första jag såg i morse när jag gick upp var en lapp som han skrivit till mig innan han somnat. Det stod bland annat "Väck mig i morgon när du går upp, tänk på Göran : alla ska med". Jag kunde inte förstå vem tusan denna Göran var, men han menade förstås Persson.

Syntharen är lite som skalman fast tvärt om, min syster är som skalman. Syntharen däremot vaknar knappt av något. En gång hittade jag honom sovandes i hans lägenhet då väckarklockan stod och tjöt och det var en med den värsta av tänkbara ljud. Dessutom låg hans mobil på magen och ringde, men han sov. Han brukar därför med jämna mellanrum skriva lappar i denna stilen för att coacha mig på morgonen, så att jag inte ger upp när jag ska väcka honom. Nu ska jag nog återgå till ett av mina bonusmåsten. Inte standardmåstena.

Disk(o)

Tandpetaren står nu och diskar, jag överväger att ta kort. Han må vara huslig på många sätt, men diskandet är inget att skryta om. Han vill att jag ska leka lekar med honom nu medan han diskar, för att han har så tråkigt. Ska förtydliga det hela med att det är lekar som "bandleken" och inget annat. Han fick förresten en uppenbarelse här om dagen. Begreppet tesked kom till sin rätt när han använde sig av en sådan när han gjorde i ordning sitt te.

Det var talangjakt här i går kväll, något liknade i alla fall. Jag var inte talangen, jag stod nog mest för jagandet. Jag måste komma ihåg att köpa mer sugrör. Jag lärde mig en ny finess på dammsugaren i natt, det går att ta av skaftet! Det är ju i sig inget märkvärdigt, men jag har ryckt och slitit i det där röret i två år utan att fått loss det. Som tur är visade min manliga man mig att man skulle skruva... pinsamt. Känner mig hur som helst väldigt redig som hygienuppdaterade lägenheten innan sömnen tog över min kropp. Men det tog nog mina sista krafter, jag vaknade vid åttatiden av att både jag och tandpetaren hade somnat en meter för långt ned i sängen. Troligtvis hade vi suttit i fotänden med fötterna på golvet och sedan somnat, inte sittande förstås, men benen var i alla fall utanför sängen, på golvet. Bekvämt!

För att citera Den Lilla Apan: "Jag har inte blivit äldre, bara ändrat ålder". Det är ju förvisso inte aktuellt för min del än på ett halvår, men ändå!