Friskis, allas vår sekt.

Jag har under de senaste Friskispassen tittat mig omkring och undrar hur allt ser ut utifrån. Om folk från en helt annan kultur (eller planet) skulle se oss, och inte känna till träning och dess syfte. De skulle förmodligen inte tro att vi är kloka (är vi det?). 60-70 personer samlas för att hoppa i takt till musik, och i mitten står en ledare och shomar och skriker. Detta skulle kunna vara den nya sekten. Jag läste att var tionde Kalmarbo är Friskismedlem, så det är en stark sekt med många anhängare. Många medlemmar besöker "meckat" flera gånger i veckan, många för att bli av med helgens synder. Något komiskt i sammanhanget är att en av lederna faktiskt är präst.

Det här med att hoppa i takt till musiken är inte alltid så lätt, de mest banala stegen är ibland omöjliga att utföra. Detta brukar mest hända mot slutet, det finns ingen energi kvar åt hjärnan (ja Linda jag vet vad du tänker!). I dessa stunder känner jag mig som Lill-Erik i Bert. När alla är sparris, är han boll och tvärt om.

Jag har som alltid inget vettigt att skriva, har dessutom kommit på att ketchupkladd-fenomenet även gäller syltburkar. Speciellt de med blåbärssylt.