Korståg

Idag har jag varit på turné. Kalmar - Alvesta - Nässjö - Falköping - Kristinehamn. SJ visade sig från sin allra bästa sida och det gick verkligen som på räls. De problem som höll på att uppstå skapade jag själv. Det var inte lång ifrån att jag steg av i Växjö istället för Alvesta, det är bara 7 min mellan stationerna, och eftersom mitt auditiva sinne hade fullt upp med att ta emot signaler från min Ipod var jag inte lika observant. Men eftersom jag är läskunnig löste det sig och jag höll mig kvar på tåget en stund till.

Sista tåget var ett gammalt regionaltåg från 50-talet. När tåget stannade i hålan svingar jag upp den gamla tunga dörren. Eftersom den är av den äldre modellen är det ingen skjutdörr utan öppnas som en vanlig dörr, jag höll på att svingas ut men återfick balansen i samma stund som jag inser att det är något som inte stämmer. Var är perrongen? Stationshuset var framför mig, precis som det skulle. Sen kopplade det, tåget kom till spår 3 vilket innebar att jag borde gå ut på andra sidan, för enkelhetens skull. Borde jag stänga av musiken mellan mina tågbyten tro?

Som Lasse sa

I glitter-vakuum kan dom hoppas tro och tralla
att Jesus återvänder snart en gång för alla.
Men om Jesus dog för våra synders skull
ja, då lär han va bra död i denna mull.

Att finta våren

Nu ska jag packa, en syssla som bygger på beslut. Beslut kan vara det värsta jag vet. Tänk om jag väljer fel, prestationsångest. Dessutom ska jag resa norr ut, tillräckligt långt för att det fortfarande ska finnas snö. Gårdagens välkomnande av våren må ha varit lite förhastat, även om det givetvis är sommartid i Värmland med. Ett steg fram, två steg tillbaka. Man vänjer sig.

Så glad, Schåklad

Hon är fantastisk, min vän. I morse fick jag choklad av henne. Det var precis vad jag behövde.

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar.

Adjö min vän

Tack för denna gången. I år har jag tyckt om dig extra mycket, du har gjort riktigt bra ifrån dig. Ofta har du en tendens att vara sur och rå. I år har du visat vad du går för och bäddat in oss i en perfekt stötdämpade puder. Du har varit stark och hållit ut länge, nu är det dags för dig att vila, men vi ses snart igen. Godnatt vinter. Välkommen sommartid!

Lilla mamma

Idag fyller min kära mor år. Hon fyller år varje år. Hon fyller alltid 27 år.

Mer aktivitet

Helgen har onekligen gått i sportens tecken. Jag kan nästan höra min lever sucka av lättnad. Gårdagskvällen spenderade jag och Ylva i mitt torn, regnet öste ned och vi liksom Kalmar kommun hade släckt alla lampor. Det var annorlunda, annorlunda är trevligt.

Dagens sportinslag bestod av ett träningspass med Niclas Wiberg, han ni vet, t i o k a m p a r e n. Efter måndagens fall är jag fortfarande brutalt öm i min ädla del, eller snarare där rygg möter rumpa. Detta gör att jag under vissa delar av träningspass rör mig som att jag vore minst 40 år äldre, det är lite pinsamt.

Nu är det vår, då faller regnet inte jag.

Hip hop vs tuppen

05:45 börjar Hästpojken att spela, min telefon ringer. Det enda som hörs i luren är hiphop, jag tar det som ett hot. Trots att detta skedde okristligt tidigt kunde Jesus sannerligen inte somna om.

Dom kan kalla oss fula, men aldrig för grå

Bollen är rund

Ett förhållande bygger på givande och tagande. För andra gången under ett år har jag placerat mig i Kalmars största blåshål för att beskåda ett gäng män som jagar en stackars fotboll. Kan man kalla det en vana? Ylvas nya motto är som bekant exponering, så det var för väl att matchen sändes i Tv4. Jag vet att vi var med.

Till en början var jag fokuserad (nåväl, allt är reativt). Det blev mål efter fyra minuer och jag var snudd på pepp. Någonstans i mitten fick jag en dipp, men lyckades hålla huvudet i riktning mot planen så att det i alla fall såg ut som att jag tittade. I halvlek hittade vi ett tält där Pontuz Löfgren bjöd på bullar och te, vilken kille. Jesus återfick peppen. Sen var det dags igen. Liksom Elfsborg tog ledningen över Kalmar tog kylan ledningen över vår kropp. Kan de inte spela fortare? Men vi gav inte upp och ungefär samtidigt som Kalmar kvitterade domnade våra fötter bort totalt. Dock hörde jag mig själv uttrycka någon form av spontant jubel när Kalmar gjorde mål, är det ett framsteg?


På väg mot Fredriksskans:
Carro: Titta, det här är ju nästan som festival, bra va!
Jag: Festival?
Carro: Men en liten stadsfestival då?
Jag: Mm. Visst.
Carro: Men en folkfest är det i alla fall.

Lika självklart spricker isen som den frusit till en gång.
Och du spelar skådespelet gång på gång. Men har vi lärt oss nånting alls?

Back to basic

På tv sitter en kvinna som menar att det är olämpligt att män är pappalediga. Risken att barnet skadar sig ökar med 30%. Kvinnor använder synen på ett annat sätt. De kan identifiera farliga situationer bättre. Män har en syn som är mer lämpad för jakt. Herregud, skjut mig.

Medling

Angående inlägget nedan:

La sorella! sa...
Hihihi! Hur lyckas du??? Bra tips från fader vår! Ett annat tips är att hålla avstånd! Det var allt från mig, tack och hej!

Ranefjord sa...
Det är nog något vi inte klarar av, hålla avstånd från varandra... Då kan vi ju inte prata, hur tänkte du syster yster?

Angående molnet

Med tänke på måndagens missöde med cyklandet har jag fått ett tips av Fader. Han berättade att han utfört noggranna observationer och kommit fram till att killar generellt sett inte går av cykeln förens den är helt still och de tappar balansen åt ena hållet. Tjejer däremot hoppar av cykeln i farten och småspringer. Fader förespråkade att jag skulle ta fram min manliga sida och praktisera den sortens avstigande, då kanske det skulle gå lite säkrare för mig. Givetvis delgav jag Ylva denna teori. Hon var inte sen att hänga på och provade direkt när vi kom fram till sekten. Problemet var dock att hon bromsade precis framför mig, så jag kör in i henne och vi välter i en hög. Alla dessa missöden händer i samband med att jag umgås med Ylva, jag tror att jag är väldigt ofokuserad i hennes sällskap. Det må hända att hon har en liten annan förklaring till händelsen.

Ibland funderar jag lite på hur det ska gå i livet för mig.

På bryggan

Som en klok kvinna sa: "Livet på biblioteket rullar vidare."

Lånade Orracs bågar för att om möjligt se ännu smartare ut

Jesus och vinet

Jag känner att det är dags att en gång för alla redogöra för relationen mellan mig och min telefon. Telefoner har aldrig intresserat mig, under ett och ett halvt år hade jag en telefon som enbart fungerade att tala i via handsfree, men jag var inte speciellt motiverad att köpa en ny. Mina vänner upplyser mig ibland om att telefonen är bärbar, då jag tycks använda den som en hemtelefon. Jag gillar att inte alltid vara tillgänglig. Ylva har dragit det hela så långt att hon påstår att jag har bättre koll på facebook än min telefon.

Förra veckan råkade min telefon hamna i mitt vinglas. Det var lite mer än vad den klarade av. Jag vill påpeka att detta berodde på att vinet var i glaset och inte i min kropp. Telefonen har efter detta dopp genomgått en rad olika behandlingar, så som torkning, vädring och blåst med hårfön. Det var dock resultatlöst. Den stora vändningen kom när jag griljerade den i 75 garder 2 x 20 minuter, den började dock lukta lussebulle. Efter ett par ugnsomgångar startade den, tyvärr fungerar inte alla knappar, men tillräckligt för att kopiera alla kontakter.

De senaste dagarna har jag fått en hel del kritik angående min onårbarhet. Så det jag vill säga är, vilket de flesta redan vet, räkna inte mad att jag svarar i telefonen. Men framför allt, ta det inte personligt.

Jag vågar inte somna, det kommer förmodligen att göra så ont när jag vaknar. En annan form av baksmälla, bakvärk, bakverk.

Att krossa en spegel

Känns som detta börjar bli en följetång på måndagar. Att inte hålla sig upprätt. Jag har ett litet privat moln över mig. Jag orkar inte, men Carro ser till att ingen missar vad som hänt, här.

Våra söndagar i tornet

MacLan

Mina inre röster

- Hörru Holger, det är dåligt med aktivitet här.
- Ja, jag vet, men det är en del aktivitet i övrigt.

Lights & Music

Efter bibblan och kvällsföreläsningar...

Veckans första

Beslut fattat, efter åtskilliga timmar på bibblan, stundande kvällsföreläsning, ja då finns det inget rimligare alternativ än att svinga bärs framåt natten.


Here we go!

Swebus kan de med

Jag som trodde att SJ var Sverigeledande när det gällde ologiska lösningar på transport och det som hör därtill. Men nu verkar det som att Swebus är en stark kandidat till förstaplatsen. Jag tänkte besöka hålan över påsk, och behöver därmed även ta mig därifrån strax därefter. SJ leder fortfarande starkt när det gäller pris per mil, så jag överväger att åka buss istället, även om min rumpa kommer att avsky detta beslut. Hur som helst. Swebus tycker att jag ska åka från hålan till Karlstad, i Karlstad ska jag byta buss och åka till Örebro för att därifrån fortsätta via Norrköping. För er som inte är så geografiskt belevade kan jag berätta att Kristinehamn ligger mellan Karlstad och Örebro, vilket gör att jag får åka från hålan för att sedan passera hålan igen. Det blir bara tio mil extra. Men jag ska nog klura ut något, jag har överlistat dem tidigare.

Den där grannen

Au 2, delkurs 3, Interkulturella perspektiv. Under gårdagens föreläsning, som förvisso fick en annorlunda inledning... pratades det om elever med svenska som andraspråk. Jag tycker mig själv ha en ganska bra koll på det då jag bortsett från när jag sover, och ibland även då, umgås med min kära vän grannen. Hon är från Skåne och har en dialekt som inte är speciellt utpräglad, men tillräckligt så att vi ibland stöter på patrull.

Om Carro har "det uppställt" hemma, så innebär det att hon har det stökigt. Jag hävdar motsatsen. Om jag säger att jag exempelvis har mycket disk att "ta reda på" så tror hon att jag ska utforska disken. Min mening var endast att göra den ren.

Skulle jag föröka mig på ett inlägg som inte handlar om mig och grannen?

Peppen?

Henke susade oroväckande i lördags. Det var som jag befarade, fraktur på framhjulet. Måndagen inleddes därmed att eskortera honom till verkstan. Måndagspeppen lyste med sin frånvaro.

Därefter var det dags för föreläsning, vilket gav en annorlunda vändning. Precis när vi satt oss tappar jag min halsduk ner till raden framför. Jag böjer mig fram över stolarna framför för att nå den. Inte helt otippat tar Ylva tillfället i akt och försöker häva mig över. Föreläsningen ska precis börja så vi inser att det nu är läge att sätta sig ned. Detaljen jag då missar är att stolssitsen fälls upp när man ställer sig upp, vilket leder till att jag faller i golvet med ett brak. Föreläsaren noterar detta och säger: "Nämen, var det någon som försvann?" Virre är inte sen, utan säger då: "Ja, Marie Eriksson." Ylva kompletterar det hela genom att peka ned i den glugg som nu blivit mellan henne och Krabbelen. Tack vänner! Men men, det var ju bara en föreläsningssal med drygt hundra studenter.

Och ja, Iphonens tid är nu, ni får en bild.

Upplysningsvis

Jag läser grannens blogg och ser att hon skrivit att det haglar. Kollar tiden och inser att det är ett alldeles färskt inlägg. Jag tittar ut och inser att det faktiskt haglar. Vill man veta något om världen så är det bloggar och Fb som gäller.

Idag mötte jag och Ylva vaktmästaren, han säger: Tjena kamrater, är ni två tvillingar?

Flexibilitet

15:03, Ylva säger: Vi kör nyktert nästa helg.
19:53, Ylva säger: Jag är så partysugen, det är långt till nästa helg. Jag vill ha helg nu!

Hon kallas Ylva

Vad skulle jag göra utan min granne? Nu sitter hon med full inlevelse och sjunger Rosen med Håkon Banken, dessförinnan var det En kväll i juni med Lasse Berghagen. Söndagar har fått en helt annan betydelse sen jag fick en så umgängesvänlig granne. Som hon sa tidigare "tråkigt att vi sover i åtskilja sovrum". Jo, det är ju faktiskt så, vi bor ju praktiskt taget ihop. Och där kom Evert som går på stigen... Eller ja stigen leder till Evert.

Faran är på taket

Det var nära att det inte blev något seminarium för min del, närmare bestämt två meter. I godan ro med ljuv bakgrundsmusik till livet traskar jag mot skolan för att så småningom få välkomna helgen. Ett högt ljud tränger sig förbi Thåström och når mina trumhinnor. Jag vänder mig om för att få en uppfattning om vad som försigår. Ner från taket rasar en så stor mängd is att det skulle räcka till en årsförbrukning i kårens drinkar. Hade Jesus fått det i huvudet hade hon sannerligen inte återuppstått. Nu återstår tre alternativ: Antingen alltid gå mitt i gatan, stanna inomhus till våren vunnit över vintern eller sätta på sig hjälm.

Det var på tiden

Gah, jag är sjukt säker. Vi har 6 minuter till vårt förfogade under dagens seminarium.

Mera KARMA

Det här med publicitet, jag vet inte riktigt... Man skulle kunna tro att vi är kamerakåta.
Kalmarposten

MacLan

Bibblan, vi ser sjukt ambitiösa ut. Tanken var ett MacLan, men den ena är på hälsoundersökning hos BigMac (dock inte att förväxla med en burgare). Klockan är inte 13:51 än, och jag har sagt mer än tillräckligt.

Maxi, Maxi, Maxi...

Okej, med risk för att bli lite tjatig. Men Maxi... Ni utomhålingar förstår nog inte riktigt vilken stor grej detta är. Men å andra sidan känns det ganska tryggt att se alla mängder med Facebookgrupper som startats för att stötta Maxi, då vet man att det inte hänt något allvarligare i hålan. Men att själv gå med känns lite väl magstarkt, jag beskådar på håll.

För att råda bot på min långvariga tystnad ringde jag till Maggan, hon myntade ett nytt uttryck. "Att göra en Maxi" vilket innebär att man inte pallar för trycket. Mycket användbart.

13:51

Klockan är 13:51 såvida jag inte pratar i sömnen har jag inte sagt ett ord idag. Kanske borde jag ringa sjukvårdsupplysningen. Då kommer jag i alla fall att få tala. Det som dock glädjer mig är att jag fortfarande är ensam om mitt grisfösarskämt.

Hans?

Är det Hans (bör inte förväxlas med Hasse!) som varit i farten nu igen? Varför ändrar sig typsnittet automatiskt till "helvetica" när jag skriver på manuset inför fredagens seminarium? Det har aldrig hänt förr, jag tar det som ett tecken.

I brist på annat

Jag har inte så mycket att säga om dagen. Tänkte därför gå tillbaka i arkivet, för exakt ett år sedan var jag och Ylva på väg hem från Sälen. Vi hade överlevt två nätter i bivack och var om möjligt mer speedade än vanligt.

För att hålla igång cirkulationen i bivacken kör man en stav genom taket så att det blir ett litet hål. För att det inte ska snöa igen bör man dra lite i den under natten. Jag tyckte att det därför föll sig helt naturligt att fråga min grupp om någon dragit i staven under natten... Liknande situation händer när Ylva och jag sa checka in på Arlanda. Vissa av resenärerna kunde identifiera sig med fingeravtryck. Det förutsatte dock att man registrerat det tidigare, på nedre plan. Mannen i disken säger därför "Har ni använt fingret där nere?" Ylva tyckte inte riktigt att mannen hade med det att göra...


Hemresa 2009.03.09 15:00:41

Skarvsladdar

Jag och Ylva drar outtröttligen dåliga skämt. Gårdagens mest kreativa baseras på att jag är ett sladdbarn. Vill påpeka att sladden ligger invirad i plast, vore tråkigt att slemma ned Ipodsladden så att jag ideligen tvingas lyssna på samma musik.

Vi får aldrig nog

Ny kommunikation

Igår höll vi oss på mattan, bokstavligen. Idag skiner solen och Ylva och jag har redan hunnit med en ny fotosession, lägger upp lite bilder från det senare. Det jag och granne har ägnat oss åt efter hemkomsten är att sitta på våra toaletter, med datorn uppkopplad på MSN och göra olika ljud för att se om vi kan höra varandra mellan väggarna. Det kunde vi, mycket praktiskt att kunna konversera utan att behöva lämna lägenheten.

Lördagmorgon i bilder

Favorit i repris

Vi gjorde det på hik.se men eftersom högskolan i Kalmar nu gift sig med Växjö universitet och blivit Linnéuniversitetet var vi ju givetvis tvungna att göra en favorit i repris. Det gäller ju att locka studenter, haha. Här.

Kvällens dialog

Jag: Men har han något fel på riktigt?
Granne: Nej, men han är från Skåne

Kvällens sista och första tanke

Maxi i Kristinehamn is the place to be, där är där det händer. Det är tusen gången coolare att hänga på Maxi än på Coop. Men att hänga på Maxi nu med dess rasade tak är nog coolt på ett annat sätt, kyligt. Det är inte säkert att de ens kommer att öppna Maxi igen. Det luktar undergång för hålan. Jag kan även ana viss tillfredsställelse hos butikschefen för Coop...

Attack

Idag är de ute efter mig, människorna. Under loppet av 30 minuter blev jag utsatt för två brutala undanröjningsförsök. Det första inträffade när jag gick till Maxi. Jag ska passera en väg, det kommer en bil och jag låter den åka. Bilen åker ganska sakta då den svängde. Jag går över vägen precis när bilen har passerat. Då börjar bilen att backa, jag får snabbt anpassa mig till det förändrade läget och därmed göra ett rejält hastighetspåslag för att rädda mitt eget skinn.

Jag fortsatte min strapats och klarade mig sedan hela vägen till Maxi. Väl inne oroade jag mig för att få taket i huvudet. När jag ska betala känner jag att jag snart är i hamn och kan andas ut. Det som då händer är att kärringen bakom mig i kön kör på mig med sin kundvagn. Normalt sett brukar man be om ursäkt och backa tillbaka vagnen. Men det visste förmodligen inte hon. Hon hänger över vagnen och vagnen står kvar mot min höft. Här kommer gårdagens inövade dansmoves väl till pass, då jag enkelt rumpar bort (rövar bort?) tjocktant med kundvagn. Jag har varit trevligare.

Karma

Kalmars arbetsmarknadsdag, KARMA. Inte så mycket för oss lärarstudenter, därför ägnade jag och grannen oss åt att få gratis pennor, godis och trevliga samtal. Vi lyckades dessutom köa oss till en föreläsing med Alex Schulman, fantastisk och sarkastisk man! Inte nog med det så blev vi stylade, dock inte av Alex. Resultat redovisas nedan. Att träna eller gå ut... svårt.

I mitt mjölkpaket

Efter att halva portionen gröt var uppäten tog min sojamjölk slut, jag var därmed tvungen att övergå till svenssonmjölken. Kontrasten blev väldigt stor, varpå svenssonmjölken smakade surt. Jag var tvungen att ta en titt på honom för att se om han var på dåligt humör, datumstämpeln tydde inte på något åt det hållet. Han såg fin ut, jag var tvungen att se om han kunde vara med på bild.

Inuti mitt mjölkpaket

Och, ja ja ja! Jag vet att man inte kan se på mjölken om han är sur.

Jesus & George

Jag har kommit på mig själv ett antal gånger nu att tänka på djungel George medan jag tränar, oftast uppkommer det i samband med armhävningar. Nu skulle det kunna vara så att jag på något vis identifierar mig med honom, men jag tror snarare att tankarna går mer åt: "Han behövde inte hålla på med sånt här, men är stark ändå". Sekunderna senare har jag kommit fram till att George klättrar mycket i träd, jag gör det mest sporadiskt. Jag tror att det bästa är och George håller sig till träden och jag mig till sekten.

Skam den som ger sig....

Det tar emot, men jag måste erkänna att allt som ens liknar irritation och aggressiva känslor i samband med step-up pass är nu helt bortblåsta. Nu har det nästan, nästan blivit roligt. Konsten är att bita ihop, visa tänderna och låta envisheten vinna.

Jag gör en Ranefjord

"Life isn't about the number of breaths you take, it's the moments that take your breath away."

Fara på taket

Älskade Maxi, vad ska jag säga? Mycket snö blir det. Eftersom jag spenderar 80 % av min tid på Maxi när jag är i hålan så känns det skönt att jag inte var hemma denna vecka. Läs själva

Från insidan, men det förstod ni nog.