Även nöden har en lag

På senaste tiden har jag observerat ett visst mönster i mitt liv. När jag öppnar porten till trapphuset blir jag väldigt kissnödig, det hela blir ännu värre vägen upp för trapporna, lagom till att jag är innanför dörren har det eskalerat till ett stadium som är så akut att jag ibland överväger att ta av mig skorna först efter själva utförandet. Detta fenomen skulle kunna jämföras vid att sakna någon ännu mer ju närmre det är tills man ses, bara för att man vet att man snart ska ses. Kort sagt, min vetskap om toans existens i min närhet får mig att bli mer kissnödig.